Kvinnor i skogsindustrin: Janessa Nelson-Smith

Janessa Nelson-Smith växte upp i en timmerfamilj, gifte in sig i en timmerfamilj och har nu anslutit sig till en växande skara kvinnor som gör karriär inom skogsbruket.

Hur kom du igång med skogsavverkning?

Jag har varit omgiven av timmer hela mitt liv. Min pappa höll på med skogsavverkning och min bror följde i hans fotspår. En dag kom min bror hem och sa: ”Ta dina grejer. Du följer med till jobbet idag.” Jag tyckte det var så häftigt att bara åka någonstans med min bror. Det var där det hela började. Jag gifte också in mig i en timmerfamilj. Min mans familj har haft ett avverkningsföretag i över 60 år.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut för dig?

Jag brukade avverka skog på heltid. Och det gjorde jag under fem säsonger. Nu jobbar jag med att skära till staketstolpar, pålar och reglar för Nicola Post & Rail i Merritt, British Columbia. Jag älskar att köra träet genom sågen. Ibland sågar jag till sågtimmer, och vi har kunder som gillar ved. Vi gör lite av varje. Jag har två huskies och en make, så att inte avverka på heltid är faktiskt lite skönt. Jag gillar att kunde göra något annorlunda. Det är inte många inom branschen som gillar att såga till den här typen av småbitar.

Vilken typ av utrustning använder du?

Jag använder Waratah 622B för att ta mig igenom träet som vi har i verket. Jag gillar verkligen 622B eftersom det är ganska mångsidigt och samtidigt har bra hastighet och bra mått. Det är helt klart mitt favoritaggregat. Aggregat från Waratah är byggda för att fungera bra. Det är därför företaget stått sig i 50 år.

Du är kvinna i skogsindustrin. Behandlar folk i branschen dig annorlunda?

Jag växte upp kring sånt, så det är ingenting konstigt för mig. Jag har haft turen att träffa några riktigt bra killar. En gång hände det att en kille inte lät mig köra honom till jobbet för att jag var tjej. Men jag bara skrattade åt det och körde iväg. Man måste ha den inställningen.

Men det är också trevligt att se att fler kvinnor kliver in i branschen. När jag började 2007 var mitt smeknamn Storfot, eftersom det var så sällsynt att ha en kvinna i yrket. Men nu börjar det bli vanligare, vilket är riktigt fint att få se!

Vad är du mest stolt över?

Jag älskar att jag kan ha ett familjeliv och göra det jag älskar på samma gång. Jag har fantastiska vänskapsband tack vare avverkningen, och vår familj har skapat minnen som jag kommer att hålla vid liv för alltid.

Skogsavverkning är mycket krävande, men det är inte bara ett jobb – det är en passion. Det är det som får mig att kliva ur sängen på morgonen. Jag brukar komma dit ut först för att se solen gå upp. Det är väldigt fridfullt. Om du tycker om att vara ensam och njuter av stillhet, då är det något för dig.

Tillbaka till nyheter och evenemang